ANNA SKRIVER HEM

Det är sportlov på Balettakademien. Större delen av veckan kommer ägnas till att arbeta i tebutiken men förutom det så har jag planerat lite andra hemligheter. Ikväll kommer pappa till Stockholm och min tanke är att vi ska till Wagamama (bästa snabbmatstället i hela stan) för middag. Längtar!

Så himla härligt att äntligen ha en lugn och ledig dag. Morgonen började att äta god och mysig  långfrukost tillsammans med vännen Fredrik. Finns inget bättre än långa frukostar! För att fortsätta att njuta av min första fria söndag på mycket länge så har jag planerat att jag ska ägna dagen till så mycket som absolut ingenting - har saknat det lite! Det enda som jag absolut vet med mig är att jag ska kika på Solsidan ikväll och äta choklad, bara en massa choklad...

När jag var sissodär 7 år kunde jag ägna hur mycket tid som helst till att planera mitt framtida bröllop. Måste erkänna att planeringen inte gav så mycket mer resultat än att jag målade ca 728 teckningar på bröllopsklänningar att välja bland i lika många olika färgkombinationer. Nu kan jag iallafall meddela, 12 år senare, att jag också funnit bästa vigsellokalen och detta är (kanske inte helt oväntat) Daglivs. Lagom förutsägbart för att vara mig kanske men nog så perfekt. Förstå känslan att gifta sig bland mejerihyllorna (mitt bland ostarna och mjölken) och därmed när som helst under vigseln kunna ta sig en mjölk eller lite Kalles. Bröllopsfesten skulle sen ske på övervåningen bland fyndkorgarna och dagen efter i charken - vilken fest!

Några ångestfyllda timmar och ungefär 37 toabesök senare var det äntligen över. Dagen fick mig att inse, förutom att man kan bli något fruktansvärt dålig i magen av att vara nervös, att jag verkligen älskar dans. Aldrig har jag känt sådan total lycka över att dansa som gör nu. Vill bara ha mer!

Efter att ha frysit om händerna i månader kan jag nu glatt meddela föräldrarna där hemma att det inte längre är fallet. Inte har jag bara skaffat mig ett par vantar utan hela två par! Därmed kan man med mycket simpel matematik räkna ut att jag nu kommer gå varm om fingrarna i ca 2 veckor, 3 om jag har tur. För de som känner mig vet att jag är en riktig hejare på tappa bort saker och dessvärre så är just vantar det jag är absolut bäst på att förlägga. Det kan jag, utan blygsamhet. säga är något av mina absolut främsta egenskaper!

Har i flera veckor gått runt med ett helt enormt sug efter semlor. Min tanke har varit att suget så småningom kommer försvinna och varje gång jag känt extra starkt sug så har jag tagit en kopp riktigt illa té. Ja, sådant finns också. Men hur mycket dåliga koppar jag än hävt i mig så är suget nu större än någonsin. Jag blir galen...

Som väntat så bjöds det på en hel del söta saker hemma hos morfar och som väntat blev jag sådär sockerstinnig att jag kom i ett sådant där läge att man totalt tappar karaktär till att sluta. Extra svårt var det med Noblesse. Den fina dagen avslutades fint med att delar ut av oss gäster begav oss till Thai-restaurang där det åts mängder med wokad kyckling och ris. Att avrunda en dag full med mat med att äta en stor kycklingrätt skulle jag vilja jämföra med att ta den där sista Tequilan - jävligt onödigt.

Förbereder mig mentalt inför morfars födelsedagspartaj. Precis som många andra mor- och farföräldrar så tillhör min morfar en riktig fika-generation och kanske är just min morfar Åke någon ut av de största fika-entusiaster som jag någonsin råkat på. Hlet ovanligt är det inte att man redan efter frukost erbjuds några syltkakor och kanske skulle det sitta fint med lite vetelängd även precis innan lunchen och möjligtvis också en liten skiva efteråt? Jag vore inte särskilt nervös om det inte var så att jag visste att det är på söndagar som det är som allra värst. Då ska det fikas precis innan varenda rörelse man gör så vilket gör att man vid kvällningen (precis efter kvällsfikat) sitter med en lagom stor sockerchock. Att det idag dessutom ska ätas rejäla bitar födelsedagstårta gör saken ännu mer intressant. Att undvika att äta står inte på kartan. Man får ju inte vara oartig!

Jag och lill-kusinens mysdag har varit precis sådär händelserik som en mysdag bara kan vara. Iallafall tillräckligt händelserik för att Iris ska ligga och snusa tungt i min säng. Trassel på bio, joggingtur (för att fly kylan) till Ica Maxi, massa makaroner och sedan godis och kramar framför melodifestivalen. Vi hejade på Erik Saade.

Nu - Puss och godnatt.

På söndag hissas flaggorna för då ska morfar Åkes 85:e födelsedag firas och känner jag honom rätt så kommer det bli ett hejdundrandes kalas med ofantliga mängder finska pinnar. På väg från Norrland, till min lägenhet i Sickla, är morbror Pål och lilla kusin Iris då de ska tillbringa de kommande nätterna här. Förutom att ägna helgen till att gå på kalas så har också jag och Iris inplanerat att ha en riktig kusin-mys-lördag imorgon efter att jag har jobbat. Vad det blir återstår att se!

Om det finns någon som har förmågan att måla ett fint blåmärke i paint så blir jag otroligt imponerad. Den talangen har knappast jag. Efter en vecka av sinnes jobbiga breakingmoves och intensiva jazz- och modernlektioner så har ungefär 60% av kroppen täckts just i blåmärken. Liksom hela jag håller på att förvandlas till ett enda stort blåmärke. Ungefär som det på bilden - ungefär.

De senaste dygnen har spenderats med käraste vännen Liz som har varit på besök från Falun. Även om jag har haft långa dagar med Balettakademien, jobb och ännu lite mer Balettakademien så har vi ändå hunnit ha kvalitetstid i form av mysig alla-hjärtans-dag-middag, mastiga frukostar och idag lite häng på stan. Att vara omgiven av vänner som värmer gör sannerligen kyliga dagar som dessa lättare att uthärda.

Till bilden att dömma så kanske man kan tro att det är barndans vi håller på med på Streetlinjen. Men det är det inte! Nytt på schemat är Breaking och vår nya breakinglärare har efter bara någon lektion börjat lära oss göra diverse snurrar och volter på golvet. Favoritmomenten är när vi får freestyla breaking i grupper. Att mina improviserade windmills ser ut som hej-kom-och-hjälp rör mig inte i ryggen. Det är ju så kul!

Att vara på nattbio i Sickla och se King's Speech igår med min käre bror hör till bland det bästa jag upplevt. Att vi var så entusiastiska berodde kanske inte främst berodde på att filmen var så fasansfullt fantastisk utan snarare på grund ut av att vi fick sitta helt ensamma i biosalongen - helt ensamma. För den som aldrig upplevt detta så kan jag meddela att det inte är särskilt svårt att få en släng av tourettes när man sitter där helt allenna med sitt sällskap i havet av biostolar. Helt plötsligt så kan man göra allt som man vanligtvis inte ska göra men kanske alltid velat göra. Kasta popcorn, prata högt, resa sig och rätta till trosorna, sjunga med i filmmusiken, fisa ohämmat och ställa sig upp och jubla när filmen är slut. Även om vi inte gjorde något av det här så kändes det ganska härligt att veta att möjligheterna fanns. Mer nattbio i Sickla.

Brorsan på besök. Tycker om honom så mycket. Dricker rabareber/grädd. Snart beger vi oss på Nattbio. King's Speech.