När det är fars dag
Jag kommer ihåg så väl när jag som 4-åring, utan några som helst tvivel, bestämt mig för att gifta mig med pappa. Pappa kunde ju allt. Han kunde med enkelhet laga min docka Ninni när hon, i ett fall från min våningssäng, tappat båda sina armar. Han lagade godaste potatismoset, tillät alltid oss barn till att göra allt som mamma inte tillät oss till att göra och jag visste att han lätt skulle kunna brotta ner eventuella inbrottstjuvar och spöken under sängen, för pappa måste väl ändå vara starkast i världen. Jag minns så tydligt när jag och kompisarna på dagis i timmar kunde sitta och jämföra våra fäder. ”Min pappa är bättre än din”, fastställde vi för varandra vareviga dag. Men precis som alla människor så åldras man och med åldern så kommer vishet som bekant och med det så pratar jag kanske främst min egen vishet, för pappa kanske det har varit tvärt om.
Puss och grattis på fars dag
Tack för de uppmuntrande orden på högtidsdagen.
Hälsningar från Far - den alltid så vise.
