Ett märkligt beteende
Senaste veckan har jag märkt ett litet mönster i mitt beteende gentemot hela situationen att jag ska flytta idag. Jag möblerar, sorterar föräldrarnas "viktiga" pappershög i köket och kämpar in i det sista med att övertala mamma och pappa till att måla om vardagsrum, bibliotek och sovrum (Ja, mamma och pappa! Ni borde verkligen ta och måla över den där gamla gröna tapeten och, milt uttryckt, smågräsliga blomsterborden). Jag kan inget annat än att förstå dem i att tycka att det är skönt att jag flyttar men jag har en liten tanke i att mamma ringer mig om ca 23 dagar, och jag ännu inte kommit hem, för att be mig ta tåget tillbaka till Falun med löftet: "Du får måla vart du vill!!".
Man kan ju hoppas.
Ja, du är rolig DU Anna.En sak är säker stylisten har flyttat hemifrån. Det känns inte som att du har flyttat hemifrån, förresten för du finns alltid i mitt hjärta och där är du nära mig jämnt. Tänker på dig imorgon.
Många Kramar mamma
Ett vanligt beteende.
Jo du kära dotter, det är inget ovanligt beteende. Jag kommer själv ihåg hur det var på 1700-talet (eller var det 1600-talet) när jag flyttade hemifrån. Jag minns hur skönt det var att dagligen slippas umgås med ett par föräldrar som härstammade från dinosaurietiden.
Om man har sina rötter från den tiden så innebär detta bl.a. att man inte bryr sig om vad som är senaste modet när det gäller väggfärg m.m. Det viktiga är i stället att det hela skänker en inre frid som gör att man blir lugn och harmonisk.
Jag har i alla år tänkt samma sak om de "medaljongtapeterna" som min mamma har på den lilla toaletten på nedervåning. Jag tyckte de var omoderna redan dagen efter de sattes upp, och det tycker jag fortfarande, men jag bryr mig allt mindre för var dag som går.
Ditt eget rum är ommålat/tapeserat 4 ggr under de 19 år som du har bott där. De senaste gången gjorde du allt själv. Vardagsrummet skall vi som bekant måla om till hösten (när det är lugnt i huset). Det betyder att vi gör om det ca var 10:e år. De gröna tapeterna i vårt sovrum har vi haft i ca 5 år. För en dinosaurie är det väldigt snabba kast.
Jag hoppas jag får häng med så länge så jag får se dina egna barn kamp mot dig. Då skall jag sitta där i min gungstol och nicka leende mot dig, och säga: "Det där är ett vanligt beteende"
Jag kanske också säger att: "Du får måla vart du vill!!", men även det kommer det att visa sig är ett vanligt beteende.
