ANNA SKRIVER HEM

Nyss hemkommen från ett 3 timmar långt dubbelpass. Luktar därefter!

Godnatt.

Nu är det inte långt kvar till avslutningsvecka vilket innebär ständig övning på att sätta vårt 8 minuter långa hiphop-nummer. Jag fasar över mitt och Nicolinas bowlingklot, om vi kommer minnas det ständiga placeringsbytena och om vi överhuvudtaget kommer sätta koreografin då vi ännu inte är klara. Blir smått bajsnödig när jag tänker på det men kul kommer det att bli!

(Bild tagen av Erica)

För första gången så tog morfar idag med mig till hans stammiskrog här bakom hörnet. Där har han intagit fläskfilé med pommes frittes och bearnaise i minst 15 år, inga undantag idag heller. "- Det gamla vanliga och något vegetariskt till damen tack"  säger morfar i samma stund som vi kliver in. "- Ska bli Åke!".

Jag har alltid haft en innerlig önskan att någon gång i livet ha en helt egen stammiskrog att gå till, mest bara för att kunna få säga "Det gamla vanliga tack" för att därefter lagom kyligt gå till den gamla hederliga fönsterplatsen. Där skulle jag i total tystnad äta min klassiska fisk, dricka mitt sedvanliga glas mellanmjölk och sedan betala lätt och smidigt för maten och gå. Precis som morfar gör.

Nu är det lagom trötta tider. Lyckades på något underligt sätt somna på perrongen när jag stod och väntade på tåget hem från T-centralen, kan bara ana hur lustig jag måste sett ut. När jag sedan bestämde mig för att lägga mig på soffan för att ta igen mig innan eftermiddagsklassen så lyckas jag givetvis somna för att sedan yrvaket vakna och inse att det är alldeles för sent för att hinna ta mig till klass. Med det sagt så går jag nu åter och tar mig en tupplur...

Trots att jag aldrig varit särskilt traditionsbunden eller intresserad av att julstöka så har jag ändå bestämt mig för att i år ägna mig till att göra årets decembermånad lite mer minnesvärd och på så sätt kanske finna större glädje i den svenska julhysterin. Istället för att vara bitter åskådare så tänkte jag nu vara frisk deltagare i den. Som en mjukstart så har jag tillbringat första advent tillsammans med min betydligt mer traditionsgillande vän Liz på ett urmysigt brunchställe här på Kungsholmen för att sedan inhandla glögg, pepparkakor och russin på extrapris på Dagslivs - än så länge går det bra!

Erica dokumenterade Nicolina och mig igår när vi tränade på vårt levande bowlingklot...

Hjälp. Halv åtta ikväll sköts en person ihjäl här på Kungsholmen på gatan alldeles intill, skrämmande att det hände så nära. Mycket tvivelaktigt är att samma händelse skulle ske hemma på Slingerstigen i Falun, mycket tvivelaktigt.

Efter att ha pratat med mamma i telefon som berättade att hennes helgplaner bland annat kommer bestå av att baka Lussebullar fick mig att bli något så otroligt sugen på saffran. Vid närmare eftertanke så skulle jag vilja påstå att det är en av de absolut bästa och godaste kryddor som finns. Man skulle ju kunna använda det till i princip vad som helst! Exempelvis...

Saffranspasta

Saffransglass

Saffranspannkaka

Saffranspotatis

Saffranssoppa

Saffransfisk

Saffransost?

Drömmen hade varit att vara med i Soul Train.

Bara för att jag vill hitta den absolut bästa grönsakbuljongen så vill jag påstå att jag provat nästan varenda grönsaksbuljong som finns på Dagslivs och nu har jag äntligen funnit min favorit! Även om det ser ut som någon tysk artificiell smörja (möjligtvis för att det faktiskt är det) så är den ändå tillräckligt god för att vara så billig. Det räcker bra för att jag ska tycka om det!

Som ett nästa steg i att utbilda morfar i data-användning så introducerade jag för första gången Youtube för honom igår kväll. Att se en 84-årig gammal man uppleva en sådan total fascination över möjligheten att söka på olika klipp på internet hör nog till bland det roligaste jag någonsin skådat. Då morfar är väldigt naturintresserad så visade jag honom ett flertal klipp på djur som utförde diverse konster och efter varje klipp så tjöt morfar av glädje samtidigt som han klappade händerna och skrek "MERA! MERA! GE MIG MERA!". Och sådär höll vi på ungefär hela kvällen...

Jag kan skämmas något otroligt när jag tänker efter på hur sällan jag faktiskt tvättar (om man inte inräknar underkläder). Med tanke på att jag tränar och svettas totalt 5 dagar i veckan så vore det kanske rimligt att iallafall tvätta en gång i veckan men jag måste erkänna att jag tvättar betydligt mer sällan än så - skrämmande sällan. Jag vill påstå att jag har ett sant flyt i resterande hemma-sysslor men att tvätta har liksom aldrig intresserat mig. Måste finna en lösning!

Fick idag reda på av klassvännerna att det blir klass med Mario imorgon.
Han gör koreografier helt i min smak så jag längtar galet!

De torkade katrinplommonen har tagit slut. Därför går jag nu och köper nya!

Under det senaste så har jag fått total dille på torkade katrinplommon. Att det ser ut som något djurs spillning är ju en sak men jag kan ju inte påstå att det hindrar mig särskilt mycket från att äta mig totalt vimmelkantig på just torkade katrinplommon. På förpackningen rekommenderas ett dagligt intag på 5 st, ett rekommenderat intag som jag kan medge att jag överskrider med råge!

Efter en fullspäckad dag så sitter jag och myser framför Beck med Daglivs-tidningen. Den här veckan utlovas bland annat ett 6-pack ägg för 6kr och 2 liter apelsinjuice för 13kr. Min absoluta favorittidning - i alla lägen!

Morfar Åke har precis lärt sig skicka mejl och skickar därför, mest på kul, mejl till olika bekanta flera gånger i veckan. Något som dock förbryllar honom något oerhört är att han väldigt ofta får mejl tillbaka på engelska som förklarar att adressen han precis har skickat till är ogiltig. Det intressanta i det hela är inte att mejlen inte skickas utan att själva felmeddelanden han får är på engelska, detta eftersom morfar inte riktigt behärskar det engelska språket tillräckligt bra för att förstå vem det är som skickar honom engelska mejl. "Va'sjutton skriver dom till mig på engelska för?" har han något brydd frågat mig och jag har gång på gång försökt svara att mejljen han får är ett felmeddelande som skickas från en dator och troligtvis är på engelska för att det är ett internationellt språk. "Men jag är ju inte engelsk!!" har han bryskt svarat.

Idag så berättade morfar att han nu har skrivit ett argt mejl tillbaka till den mystiska personen vid namn Felmeddelande. "Vad skrev du?", frågade jag honom. "Jag skrev - Skriv på svenska för fan!".

Har upptäckt att stunder som jag känner behov av att vara själv ofta är stunder som jag har behov av att träda in någon slags självömkan. Har också upptäckt att dessa stunder mestadels dyker upp i slutet av en hektisk vecka. Som i ett slags försök i att krama om mig själv lite så äter jag choklad och vindruvor samtidigt som jag målar naglarna - jag trivs!

Att uppleva hektiska dagar har blivit lite ut av en vana sedan jag flyttade till Stockholm så för att överleva utan att bli galen så har jag börjat införa små pauser under dagen, eller finare uttryckt - mikropauser. Något som kan stressa mig oerhört är när man har riktigt bråttom men ändå är tvungen att stå och vänta på en tunnelbana som inte anländer förrän om 7 minuter. När jag förut kunde stå och stampa nervöst på perrongen samtidigt som jag stirrade mig blind på de där elektroniska tavlorna så har jag många gånger varit nära att få ett nervsammanbrott. Nu så har jag dock ändrat taktik; jag blundar och försöker istället se det positiva i att få en välförkänt 7 minuters paus - dagens första och enda paus.

Idag har man fått vara sådär Stockholms-stressad som man bara kan vara i Stockholm. Lektioner på Balettakademien, hastig lunch i omklädningsrummet, tunnelbanan till jobbet, packetering av te, möten med kunder, vegetarisk macka på ett närbeläget Subway och sedan finkultur på Nybrokajen 11 med morfar. Att ligga till sängs efter en sådan här dag är efterlängtat!

Just nu så skulle jag inte tacka nej till:

1. Soltorkad tomat
2. Gröna oliver
3. Prinsesstårta
4. Bär
5. Rhodos

Som en liten uppdatering från igår kväll så kan jag meddela att morfar kom hem till slut, helt oskadd!

Helt plötsligt så är det ombytta roller mellan mig och morfar Åke. Morfar är ute och roar sig med vänner medan jag sitter oroad på Södra Agnegatan och ringer för att kolla så att allt är okej och bara hoppas att han ska komma hem oskadd. Måtte han komma hem snart!

Jag fascineras verkligen över hur mycket ens humör påverkas av vädret. Då dagens väder inte bjudit på mer än regn, regn och åter regn så har jag haft en dag i sann ful-anda. I och med att mitt humör påverkas väldigt mycket berorende på väderlek så har jag funnit ett mycket smidigt sätt att kolla in veckans sinnesstämmningar och det är - yr.no.

Jag kommer ihåg så väl när jag som 4-åring, utan några som helst tvivel, bestämt mig för att gifta mig med pappa. Pappa kunde ju allt. Han kunde med enkelhet laga min docka Ninni när hon, i ett fall från min våningssäng, tappat båda sina armar. Han lagade godaste potatismoset, tillät alltid oss barn till att göra allt som mamma inte tillät oss till att göra och jag visste att han lätt skulle kunna brotta ner eventuella inbrottstjuvar och spöken under sängen, för pappa måste väl ändå vara starkast i världen. Jag minns så tydligt när jag och kompisarna på dagis i timmar kunde sitta och jämföra våra fäder. ”Min pappa är bättre än din”, fastställde vi för varandra vareviga dag. Men precis som alla människor så åldras man och med åldern så kommer vishet som bekant och med det så pratar jag kanske främst min egen vishet, för pappa kanske det har varit tvärt om.

Puss och grattis på fars dag

En liten försmak av vad som komma skall på vår terminsavslutning...

Efter att ha avnjutit godaste tacotallriken på favoritcaféet Café 60 tillsammans med Lizzen så sitter jag nu i soffan och iakktar min bror när han försöker lära morfar se sina meddelanden på mobilen. Billigare torsdagsunderhållning får man leta efter!

Något jag finner stort nöje i är att läsa (förutom Daglivs-tidningen) Bostads-bilagan - bästa kvällslektyren! Med den kan jag sitta hur länge som helst och studera priser, lägen och kvadratmetrar. Om jag ska analysera mitt lite småkonstiga beteende på att kolla in bostadsannonser så antar jag att det grundar sig på ren avundsjuka över att inte ha ekonomin att ens köpa sig en etta då lägsta insatsen ligger kring miljonen. Men en dag så ska jag nog ha råd! Tillsvidare myser jag på i min 5 kvm2 stora pigkammare...

Har man inget bättre för sig i helgen och bor i Stockholm så tycker jag att man ska gå och se hiphopföreställningen No Limits i Balettakademiens studio 4!

http://www2.folkuniversitetet.se/Schools/BA/UI/XForm.aspx?id=191859

Efter dagens alla pass så har jag idag ungefär genomfört 350 armhävningar och nog börjar jag, efter några månaders träning, ana en och annan bicepsmuskel. Även om det inte är några särskilt stora muskler vi pratar om så finns de ändå där. Något som iallafall är definitivt är träningsverken i armarna!

Jag tror jag använder grönsaksbuljong i princip allt jag lagar. En halv sådan i soppan, pastan, riset eller annan gegga kan jag tycka verkligen ger det där rätta stinget man vill åt. När däremot morfar vill ge sting till något så använder han mängder med salt och en gnutta Madeira. "Madeira Anna, det löser det mesta", brukar morfar säga.

Det är otroligt hur min morfars humör påverkas beroende hur aktiemarknaden går. Om jag kommer hem på kvällen och möts av glada tillrop, 7eleven-muffins och mängder av nyligen påhittade skämt så vet jag att dagens börsläge varit till hans fördel. Har det däremot gott sämre till så går helt plötsligt inget som han vill. Potatisen bränns vid, datorn krånglar och det bjuds inte på några egenkomponerade skämt. Men då det bara sprudlat med humor, glada tillrop och finska pinnar här hemma idag så antar jag att finanserna gott som de ska. Det är bara att hoppas att det går lika bra imorgon!

Då var man åter tillbaka till träningsvärk, svettiga kläder och härliga kramper. Har saknat det!
Som ny lärare har vi fått bästa Manne Schutt i locking. Under hela terminen så har jag fasat för den dag vi ska börja ha locking då jag alltid har haft för mig att jag verkligen ogillat det men efter dagens lektion har jag 
blivit totalt omvänd och vill mest locka hela tiden!

Sitter i skrivande stund på väg till Stockholm och morfar. I magen har jag två ägg som bland annat fick agera middag. Till följd av dessa ägg så sitter jag (något som mina föräldrar kanske inte förvånas så mycket av) och fiser ohämmat. Stackars resenärer. Det komiska i det hela är att en stor säkring har gått i min vagn vilket gör att vi åker i totalt mörker och därför kan absolut ingen veta att det är jag som är orsaken till att det inte luktar lavendel i vagnen. Sicken tur!

Det har varit en sann fröjd att vara hemma en vecka och få bli kvitt stress, måsten och sånt där man ställs inför när man bor hemifrån. Likt min förra hemvistelse så har även denna vecka ägnats till att äta mängder och åter mängder med mat vilket gjort mig sådär lagom välgödd. Nästa matanhalt är julbordet - Längtar redan!

För den intresserade så kan jag meddela att min position i hemmet fortfarande är att förse min familj med middagsmat, något som mamma och pappa inte verkar klaga särskilt mycket över. Till middag så lyckades jag laga en uppskattande fläskgryta med lingon och kantareller till mina ickevegetariska familjemedlemmars stora lycka. "Oj, vad vänligt" kanske den blåögde tänker men egentligen så är sanningen att mitt stora deltagande i köket den här veckan kommer vara en utmärkt sak att använda i fall när jag vill få min vilja igenom vid eventuella familjebråk - "Kommer ni inte ihåg höstlovet 2010 när jag lag...".

Drömmen vore ju att kunna poppa som Kite.

Det var en mycket lycklig hund jag mötte i farstun när jag kom hem i lördags men nu, några dagar senare, står hunden och tittar ledsen ut genom mitt fönstret i hopp om att min mamma ska komma hem. Jag vill påstå att detta visar ganska tydligt att lördagens lycka inte var särskilt långlivad...

Gårdagen liksom bara seglade förbi men ägnades inte till desto mindre viktiga saker för det! Mysfrukost med mamma, en ganska omfattande stadstur och senare födelsedagsmiddag med otroligt bra vänner, en liten dos av det som jag saknat med Falun. Jag känner mig verkligen hemma i Stockholm men det är skönt att som omväxling besöka en stad man känner utan och innan och möta bekanta ansikten åt vilket håll man än tittar. För man behöver ju inte ägna särskilt många minuter för att inse att Falun inte är särskilt stort.

Jag börjar bli så trött på att jag aldrig kan hålla reda på viktiga papper och lappar om tider, kontoutdrag osv. att jag insett att jag är illa tvungen att börja bedriva seriös papperssortering innan jag går mig själv på nerverna, detta genom att införskaffa en stor fet mapp. Denna mapp kommer jag dedikera hela mitt liv till att hålla reda på vilket på så sätt förhoppningsvis kommer leda till att jag aldrig kommer behöva leta efter ett enda dokument mer.
Man kan ju försöka eftersträva det iallafall... 

Man skulle kunna tro att det ska vara lite semester att komma hem till mamma och pappa när man inte varit hemma på länge. Att man ska för en gång skull slippa allt som det innebär att bo i ett eget hushåll och bli sådär mysigt omhändertagen och hela tiden få sin favorit-lasagne serverad till middag. Dock så kan jag berätta att det hittills har varit lite av raka motsatsen. Jag vet inte om det är av ren vana eller en känsla av att känna plikt över att underlätta för mamma och pappa som jag ändå ställer mig i köket och lagar festmåltid till middag, noga gör rent i köket samt diskar för hand trots att vi har en utmärkt fungerande diskmaskin.
Viss tröst kan jag ändå få när jag tänker på att jag ikväll äntligen ska få äta favorit-lasagnen. Även om det är mig den serveras av...

Har precis genomgått en behandling hos kiropraktor. Efter en sådan genomkörare känner jag mig nu, på ett sådant där härligt vis, lagomt lealös och ca 4 dm längre i varenda liten led - skönt!

Jag har nog aldrig i mitt liv fått till en riktigt fantastisk frasvåffla. Vilka våffeljärn eller våffelsmetar jag än använder så lyckas jag ändå, på något underligt vis, alltid få till samma sladdriga, lite småsoggiga våffla. Så dagens försök att bjuda delar av familjen på godaste våffellunchen/frukosten blev sådär men en dag ska jag få till en riktigt härligt frasig våffla. En dag!