Konsten att sno mat
Morfar sover ute i sommarstället i Ljusterö inatt så jag passade på att bjuda över fina Liz på middag och husrum över natten. Operation "gå-på-konferens-och-sno-mat-från-buffén" gick helt utmärkt och jag lyckades t.o.m smyga till ett hörn i salen och sno ner lite buffémat samtidigt som pappa står och täcker hörnet med kavajen och låtsas prata "konferens"-nonsens med mig för att inte väcka uppmärksamhet. Allt detta för en lunchlåda!
He he, kan inget annat än skratta när jag läser min fars kommentarer till mina inlägg, det värmer gott. (Tack pappa)
Konferens = föda
Nog känns det bra!
Det var med bitter min jag kånkade runt genom halva stockholm i en välfylld Hemköp-kasse. Kalla mig pucko som inte delade upp varorna till två kassar men om inget annat så tjänade jag 1.50 på att ta endast en! Min tanke var att jag skulle skippa tunnelbanan och försöka lära mig gå från T-Centralen hem till morfar. Nog för att jag kom fram tillslut men jag tvivlar på att jag kommer ta samma 40minutersrunda, för att komma hem, igen - mycket tvivelaktigt.
Iallafall så är första skoldagen nu avverkad. Upprop, snack och skåputdelning och imorgon - dans. Har en stark känsla på att det här kommer bli ett toppenår. Livet känns bra!
Da'n före da'n
Med anledning till att det är fullkomligt omöjligt att få tag på en lägenhet som inte kostar tusentals kronor så bor jag för tillfället hos min morfar på Kungsholmen. Tanken är att jag ska bo i ett litet kyffe intill köket ("ha ha, där hör hon hemma", tänker säkert brorsan) men då ingen madrass inhandlats ännu så sover jag för tillfället på soffan.
Kvällen har jag tillbringat med Anni och Erica, två blivande klasskamrater, som jag fick kontakt med på audition. Likt ettagluttare så har vi bestämt träff imorgon bitti för att tillsammans ta oss till skolan. Då väntas upprop - pirrelirr.
Ett märkligt beteende
Senaste veckan har jag märkt ett litet mönster i mitt beteende gentemot hela situationen att jag ska flytta idag. Jag möblerar, sorterar föräldrarnas "viktiga" pappershög i köket och kämpar in i det sista med att övertala mamma och pappa till att måla om vardagsrum, bibliotek och sovrum (Ja, mamma och pappa! Ni borde verkligen ta och måla över den där gamla gröna tapeten och, milt uttryckt, smågräsliga blomsterborden). Jag kan inget annat än att förstå dem i att tycka att det är skönt att jag flyttar men jag har en liten tanke i att mamma ringer mig om ca 23 dagar, och jag ännu inte kommit hem, för att be mig ta tåget tillbaka till Falun med löftet: "Du får måla vart du vill!!".
Man kan ju hoppas.
Hej - igen!
Det är många gånger som jag tänkt, i samband med att jag läst andras bloggar, att "nog skulle jag också kunna blogga" och ungefär lika många gånger som jag funderat över det har jag också skaffat mig en blogg. Det har sorgligt nog alltid slutat på samma sätt; jag skaffar en blogg för att sen tröttna och inse att man faktiskt måste skriva blogginlägg för att ens ha en blogg värd att läsa.
Men nu sitter jag alltså här igen. Främst för att detta är ett ganska smidigt (men åh så makligt) sätt att kommunicera hem till familjen från Stockholm, som på söndag kommer bli mitt hem, men också för att jag ska ha en liten trygghet i att, vid ensamma stunder, kunna slänga ur sig några rader i brist på vettigare göromål. Visst inser väl jag också att jag aldrig kommer bli någon Blondinbella för då lär jag blogga i en himlans massa timmar men en bit i den riktningen kan jag nog försöka åstadkomma - iallafall för ett tag.
