ANNA SKRIVER HEM

Även om jag redan gett några snåltips så är nog inget tips så bra som att baka sitt eget bröd. Det enda man behöver är att göra ett hopkok av mjöl, vatten, bakpulver, salt, lite olja och kanske något mer kul som man har i skafferiet för att sedan kraffsa ner geggan i en form och grädda ca 30min - sen är man hemma! Om man heter Thomas och tidigare varit min mattelärare så vet man att Anna Wiktorsson aldrig kommer bli någon stor matematiker men jag skulle ändå vilja tippa på att jag tjänar en hel del på att inte lägga en massa pengar på rågkusar för att inte tala om hur gott egengjort bröd är. Jag kallar det dubbel lycka!

Jag tror att detta nog är mitt tredje vitkåls-inlägg och nog är det inte det sista. Nöjdheten är iallafall total här borta i Sickla!

 

Jag är pånyttfödd. Kanske har jag haft mitt livs bästa dansupplevelse den här helgen. Mött så himla mycket duktiga och inspirerande människor. Otroligt stolt är jag också för Erica och Katja som ställde upp i hiphop-battlet - så duktiga!

Blomflugorna. Till en början försökte jag ignorera dem men när de blir tillräckligt många så är det svårt att inte irriteras över att ständigt höra dova surrljud och känna den där retande känslan av att ha en blomfluga i örat när man ska sova. Det är inte ofta som jag faktiskt ser dem men varje gång det nalkas frukost eller middag så dyker de sakta fram. Även om jag personligen kan tycka att de kanske inte är de trevligaste kryp man kan råka på så har jag iallafall fått möjligheten att öva upp min döda-blomflugor-teknik. 2 till frukost och 1 till middag.
Blir jag tillräckligt bra så överväger jag att söka till talang, chanserna är goda.

Moncell “Ill Kozby” Durden är i stan och hade klass med oss under förmiddagen. Mer inspirerande man får man leta efter. Så kul att få dansa för någon som varit med från början!

Resten av dagen och halva natten kan man finna mig i Solnahallen.

I helgen, med start imorgon, så startar StreetStar Festival i Solnahallen vilket innefattar en mängd grymma battles och dansuppträdanden med människor från hela Norden. Balettakademiens Streetlinje ska ha en monter på plats vilket innebär att vi i klassen har i uppgift att vara representanter (typ dela ut godis). Förutom det så kommer de flesta av oss också stå och vara sympati-bajsnödiga och klappa händer när Erica och Katja deltar i hiphop-battlet imorgon. Hoppas, hoppas.


 

Dagen började med pass tillsammans med Adrienne vilket ungefär är synonymt med förjävliga armhävningsövningar. Det vore lätt att säga såhär i efterhand att jag förbannar mig själv som inte hållit igång bättre under jullovet men jag skyller på tidsbrist, har haft alldeles för fullt upp med att förtära mat! Appropå mat så hann jag dessvärre inte med något Daglivs idag men detta kompleterades mycket väl med en god middag på japanska matstället Wagamama tillsammans med en fin kollega. Dit går vi nästa gång du är i huvudstaden pappa.

Saknaden av att bara flanera runt på livsmedelsaffärs-favoriten Daglivs är enorm. För att inte tala om att läsa deras underbara bilaga som jag alltid läste när jag bodde hos morfar. När jag tänker efter så är nog den största anledningen till att jag vill dit bara för att se skyltarna av extrapriser snarare än att faktiskt handla något.
Måste bara hinna dit imorgon!

Jag kan ju inte riktigt hävda att jag är känd för att vara organiserad men resultatet av långa dagar har fått mig att nästintill bli Tvungen att tänka om, åtminstonde när det gäller matbiten. Har sedan halv sju imorrse stått och gjort matlådor och små mellanmåls-påsar för minst ett halvår så nog har jag mat! Du kan sluta oroa dig mamma.

Till följd av att jag jobbar så intensivt i te-butiken som jag gör så är det svårt att inte tänka på så mycket annat än te. Det börjar t.o.m gå så långt att det nästan börjat växa fram något fascistiska drag i mig. Kommer någon kund in och ber mig om 250g Söders Höjder (som bara är ett av alla plagiat på Söderblandning) så kan jag, om bara för en väldigt kort stund, få något svart i blicken. Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle bli så här skrämmande engagerad i te, åtminstonde inte i Söderblandning.

Efter massa timmar i tebutiken igår (som jag för närvarande nästan bor på) hade jag en helt fantastisk kväll tillsammans med Erica, middagsmat, Sex and the city och choklad senare på kvällen. Den kombinationen kan liksom bara inte slå fel!
Lika fin dag blev det idag när jag först blir bjuden på lunch av morfar för att sedan bli bjuden på eftermiddagsfika och därefter middag hos moster och hennes man.
Jag kallar det mat-flyt.

För nu orkar jag snart inte mer.

Det finns inte mycket i livet som jag tycker om så mycket som att äta mat. Största matkärleken känner jag till frukost. I princip enda anledningen till att jag är så snabb upp på morgonen är för att jag har vetskapen om att jag kommer få äta frukost. Helst en sådan där stor frukost. Hotellfrukost hade definitivt varit att föredra men att bara äta gröt gör mig minst lika glad. Bara jag får äta frukost!

Jag är väl en sådan där typisk Svensson som tycker om mig själv sådär lagom mycket, varken mer eller mindre, men ibland dyker det upp tillfällen där jag kan bli lite extra egenkär. Som när jag ställer mig, trött och hungrig efter skola och jobb, och lagar mig en pizza till middag. Trots att det kan ta lite tid innan man får äta så finns det ingenting som går upp mot känslan av att få äta när man är sådär jättehungrig. Speciellt inte om det är en pizza, en sån där med extra ost... 
Åh, vad jag tycker om mig själv.

Kvällen har ägnats åt att tillsammans med några vänner fira älskade vännen Karins 20:onde födelsedag, detta gjordes det med teaterbesök och en drink. Även om det luktade lite lätt 20-årskris så gick det hela ändå ganska smärtfritt. "Bara jag slipper bli 21", suckade Karin...

Adrienne som jag tidigare bara gått kvällsklasser hos är nu en av våra nya lärare i jazz på Streetlinjen. "Det är helt okey om ni tycker att jag är en bitch" var ungefär det första hon sa på vår första klass med henne. Må hända att hon kan vara lite hårdför ibland men jag tycker ändå att hon är en helt underbar pedagog och dansare. Om jag tycker samma sak imorgon när vi gör hennes 798 armhävningar imorgon återstår att se...

Med risk för att vara tjatig så måste jag ytterligare förklara min otroliga besatthet i vitkål. Det var inte alldeles för länge sedan som jag nämnde i ett annat inlägg om gången jag fick i mig så mycket vitkål till lunch att jag trodde magen senare på kvällen skulle vändas ut och in. Det är nästan så att samma stora kärlek jag känner för mina nära och kära känner jag också för vitkål, åtminstonde näst intill. Vitkål är väl egentligen ingen större smaksensation om man jämför med väldigt mycket annat men det är också någt med vitkålens konsistens som gör det så fruktansvärt gott. Tror att jag äter det till ungefär varenda mål mat jag äter, frukosten inkluderat.

Lyckan över att äntligen ha börjat skolan är total. Nya lärare och nya tider för utveckling. Förutom att gå till skolan så fortsätter jag mina dagar med att jobba i Tebutiken. Ungefär så ser mitt liv ut nu. 

Tiden går så fruktansvärt fort här i Stockholm att jag har svårt att hålla reda på dagarna. Ändå känner jag mig otroligt tillfreds med tillvaron, nästan så där tillfreds att jag kan känna avsmak över mitt eget beteende. Min gladlynthet yttrar sig mestadels när jag åker tunnelbana eller buss eftersom jag precis då får för mig att le till alla jag passerar och sedan sitta och le när jag väl sitter på min plats. Där sitter jag och förnöjt samtidigt som jag kanske nynnar på en glad melodi. Om folk som ser mig i det läget tycker jag är en dryg tjej så ska de se mig i mötet med kunder. Då är jag så glättig att till och med muntra Mat-Tina skulle förfäras. Ja, så är det.

Att arbeta måndag till lördag får en verkligen att känna på livet som arbetare. Bristen på att ha orken till att laga något till middag fick mig att ta till den klassiska kylskåps-middagen den här kvällen där huvudsyftet bara är att äta sig mätt utan att blanda ihop några särskilda ingredienser först. Även om det inte något standard-mål så blir man iallafall mätt. Kanske är detta mitt bästa tips till stressiga flerbarnsföräldrar. Man öppnar helt sonika kylskåpet och säger - "Här barn. Ät till ni blir mätta!".

Jag fortsätter njuta i fullaste mån och det gör jag tillsammans med Elin och vaniljkvarg. Bäst!

Efter godaste middagen hos moster med man och kusiner har jag nu begett till lägenheten jag lånar av ena kusinen. Det är tyst, jag är ensam och jag njuter!

Den senaste timmen har ägnats till något så kul som att mangla tvätt och det säger jag inte med huvudsak att vara ironisk - det är kul att mangla!  Tillsammans med mina 3 ton manglade träningskläder beger jag mig iallafall till Sickla imorgon kväll där jag, som tidigare nämnt, ska ägna de två kommande månaderna. Även om jag inte kommer sakna hans otroligt höga kvällsradio (läs tidigare inlägg) så kommer jag sakna att ha han i närheten. Morfar verkar också sörja en aning men jag har lovat honom att komma förbi ibland och laga honom min goda ugnspannkaka, den kan jag bara inte låta honom gå miste om!

Jag ogillar något så hemskt att köpa jeans till mig själv och lika ointresserad är jag ut av mellandagsrean. Ändå har jag idag, relativt munter, spatserat på stan för att kika in just rean och vad finner jag? Ett par jeans.

Solen dök plötsligt fram här på Kungsholmen. Nu ska jag skynda mig ut och njuta av den! 

Jag vill härmed utnämna, iallafall för min egen del, ägget till 2010 års bästa livsmedel. Det är helt sanslöst vad just ägg kan användas till mycket. Rätta mig om jag har fel men jag vill hävda att man kan ha ägg i precis vilken maträtt som helst, i vilken som helst! Men skulle man olyckligtvis vara allergisk så kan man givetvis använda ägget till mer saker än bara att äta. Nordiska institutet tipsar:

Äggrullning:
Ta varsitt hårdkokt ägg och rulla det nerför en backe. Den som kommer längst vinner.

För de som känner mig (eller läst min blogg) vet att jag är en sann Daglivs-entusiast. Då kan man ju bara gissa hur glad jag blev när jag kom hem från jobbet och det ligger en Daglivs-bilaga på dörrmattan, den kan jag sitta och granska extrapriser i hur länge som helst. Lite omständigare kommer det dock bli när jag flyttar ut till kusinen i Sickla. Det blir liksom en bit om man ska ta sig till Fridhemsplan varje gång man ska handla. Den bästa lösningen är nog då att byta från Daglivs till en mer närliggande affär.
Hjärtslitande tanke...

Lite lugnare, nöjdare och tyngre tar jag nu tåget tillbaka till Stockholm. Väl där väntar morfar och massa jobb i tebutiken innan jag börjar Balettakademien den 17:e. Något annat fröjdefullt är också att jag ska få ta över min kusin Jespers lägenhet f.o.m nästa vecka och två månader framåt då han åker till Thailand - det känns bra!

Idag har jag, tillsammans med brorsan, fått avnjuta en fin julklapp från farmor - massage. Något som förargar mig väldigt är dock att det inte tar längre än 7 min förän jag slocknar, stunden så fort foten börjar rycka så vet jag att det bara handlar om enstaka minuter innan jag försvinner bort. Av de massage-minnen jag har är det jag minns att jag kliver in i ett dunkelt rum, lägger mig på en massagebänk och ett, tu, tre så väcks jag av massörens viskningar och jag besviken inser att hela massage-sessionen är över. Jag hade inte varit bitter över det hela om det inte vore så att massage är så himla skönt, iallafall vad jag hört!

Det var ett fantastiskt avslut på året jag hade tillsammans med några av mina vänner och lika bra inleddes det nya. Ännu bättre blev det när jag på natten gick hem från nyårsfestligheter i snöstorm i alldeles för tunna strumpbyxor och det plötsligt dyker upp en man med en motordriven spark som erbjuder sig att skjutsa mig hem. Den vänliga mannen var dessutom väldigt mån om att jag inte skulle vara rädd för att bli mördad då han under upprepade gånger under resan skriker - "VAR INTE RÄDD, JAG ÄR INGEN MATS ALM!". När det sedan blev min tur att köra och jag såg hans något tvivlande ansiktsuttryck så viskade jag lugnt i hans öra, något nöjd - "Du behöver inte vara rädd, jag är ingen Mats Alm..."