Packar det sista innan jag beger mig mot Arlanda och sedan Bulgarien med Elin. Bikinin, solskyddet, tandborsten och min gröna frisbee är nedpackad. Kommer förhoppningsvis kunna ge några enstaka rapporter där ifrån men om inte så önska jag en trevlig vecka.
Många gånger under min uppväxt har jag tänkt att jag ska bli precis som min mamma, lika många gånger har jag tänkt precis tvärtom och lika många gånger har jag slutligen insett att ingen kan nog vara som min mamma. Hon är väldigt älskvärd och en obotlig hypokondriker, hon tar ofta av sig glasögonen i försök att se bätte, hon är otroligt kärleksfull, drar helknasiga parareller när hon pratar, jättebra på att lyssna och säger gärna till folk att de går med alldeles för böjda ryggar. Hon är helt otroligt duktig på att baka även om hon hatar det, hon pratar I-språk med hundar, gråter ofta till film och är hetlevrad. Hon påstår sig ha varit en italienare i ett tidigare liv, pratar ofta i nattmössan, tycker att Miso-soppa är bland det värsta, är envis som ingen annan och skulle kunna skratta sig bort till Sibirien.
Hon är bland det absolut bästa - min mamma Britt-Marie.
Dop för hela slanten idag, lille kusinbarnet Jack har döpts. Morbror Pål och kusinen Iris bor här under helgen och jag och Iris spenderar kvällen som mysigast med godis och film. Imorgon håller morfar sitt årliga tal på Stora Nyckelviksdagen i Nacka vilket innebär att det är där morgondagen kommer spenderas. Han har under hela våren försökt få mig till att dansa i vit skrud och barfota bland träden medan han håller sitt tal men jag tackade nej.
Känns bara helt sjukt att året är över. Läser igenom mina gamla inlägg för att få någon slags insikt över hur jag kände då - jätteintressant och jättekul! Kan inget annat än att tycka att året bara gått fasansfullt fort och att dans verkligen är bland det bästa som finns. Att få dansa, och det i kombination med den absolut bästa klassen någonsin, kanske är något bland det bästa jag upplevt. Verkligen bland det bästa!
Har svårt att förstå vad jag fått det ifrån men de senaste månaderna har jag blivit en sådan typ som sparar på rödbetsvattnet efter det att jag kokat rödbetor. Inbillar mig att det är så mycket nyttiga grejer som försvinner att jag vill få i mig det också. Eftersom jag kokade ett gäng rödbetor häromdagen har jag därför en hel glasslåda rödbetsvatten i kylen som jag häller i typ allt jag äter. Morgongröten, omeletten, soppan, bröddegen, grytan, pannkakan och såsen. Ja, typ allt.
Det är långa dagar den här veckan med jobb och föreställningar. Men jag tycker jatt ag lyckas hålla lugnet ganska bra ändå. Mitt bästa varva-ned-knep är att äta mängder med Keso och kanel samtidigt som India Arie går i bakgrunden - det kallar jag fulländat kvällschill.
Första studioföreställningen avklarad och jag måste säga att allt, trots lite halvdana prestationer på repen, så känns det nu bara väldigt bra. Har en känsla i kroppen att resten av föreställningarna kommer bestå av ren njutning. För det gör jag när jag dansar - njuter!
På spontan idé har jag spenderat helgen i Faluns skogar. Goda frukostar, fika i skogen med familjen, gos med hunden, kalasmiddagar och morgonmys framför nyhetsmorgonon; precis vad som behövdes för att få någon slags återhämtning och ladda upp för den kommande föreställningsveckan. För nu är inleds nämligen den absolut sista veckan på Balettakademiens Streetlinje. Tiden har gått så skrämmande fort men ska verkligen försöka njuta av varenda sekund tillsammans med klasskamraterna, deras glädje ger liksom harmoni i vardagen.
Har alltid varit lite ut av en periodare när det kommer till mat. Är jag sugen på något så äter jag det nästan en hel vecka tills jag totalt tröttnar på det och så håller det på. En vana som jag däremot haft flera år är att varje kväll dricka silverte - en småsoggig blandning med vatten och mjölk. När jag vill festa till det lite häller jag i tonvis med kanel och kardemumma. Bara jättegott!
Haft precis en sådan där soft och skön helg som man kan behöva ibland. Igår var jag på en helt fantastisk dansföreställning på Dansens Hus tillsammans med några klasskompisar för att se föreställningen Backbeat Connection med en blandning stycken av franska och svenska dansare. För att fira den sprudlande dansinspirationen avslutar jag kvällen med en kvällsfavorit - fruktsallad med turkisk yoghurt framför P.S I Love You.
Min mysiga mamma och hennes väninna är i stan men inte huvudsakligen för att få träffa mig utan för att lyssna på Cesar Millan (han hundcoachen) och se hans show "Cesar Millan Live" på Hovet. På Globens hemsida har man gått ut med att det under hans show såklart kommer medverka hundar men att det absolut inte är okej att medta sin egen hund. Småfnissar lite åt tanken på att det säkerligen finns en hel del människor som faktiskt trodde att det är på fullaste allvar är möjligt och ta med sig sin stora labrador eller tre små bichon frisé-hundar ändå. Lite lustigt om det vore så.
Ligger på min fars hotellrum; nyklippt och genomknakad i princip hela kroppen. Har nog aldrig mött någon som gillar ljudet av leder och kotor som knakar så mycket som mig och min bror. Tillräckligt mycket för att vi kan ligga och knaka i kapp på vardagsrumsgolvet hemma i Falun och tillräckligt mycket för att vi också älskar att knäcka andras ryggar. Med det sagt insåg jag precis att jag nog skulle vara helgalen som kiropraktor men inte desto mindre hängiven! Oj, vad jag skulle få folks leder att knaka och efter varje gång skulle jag tjuta till samtidigt som jag skulle klappa mina händer av förtjusning. Fantastiskt!
Kaffen är uppdrycken och nu kilar jag iväg till skolan för att träna på alla koreografier till vår slutshow. Idag är det också jobbfri onsdag vilket innebär klippa hår och kiropraktorbesök. Imorgon bitti blir det hotellfrukost.
Kanske var jag lite väl optimistisk när jag tänkte att jag hade blivit någorlunda förskonad från pollenallergin i år. Fy sjutton vad fel jag hade. Det som möjligtvis har förmildrat min allergi tills nu måste vara på grund ut av att jag tidigare bott på Kungsholmen men nu, sedan flytten till Sickla, kliar det både i näsa, ögon och hals och jag bara är mest fruktansvärt trött. Därför är mitt tips till alla pollenallergiska där ute följande: flytta till Kungsholmen.
Helgen har bjudit så mycket fint och bra. Den startades ihop med min bäste far och grötbullar och avslutades med god balkongpicknick tillsammans med underbara vänner från klassen och därefter dansföreställning på Dieselverkstaden här i Sickla. Allt där emellan var lika himmelskt bra det också!
Nu är det inte många veckor kvar innan vi skiljs åt. Kan inget annat än att tycka att det här läsåret gått fruktansvärt fort och att jag kommer sakna oss alla tillsammans hur mycket som helst. Att vi skulle bli en sådan bra klass som vi faktiskt blev hade jag bara kunnat drömma om. Gillar allihopa så himla mycket!
Ganska otroligt hur jag genom mitt jobb i tebutiken på Söder blivit en riktig hejare på allt som heter te. Minns hur jag för bara ett halvt år sedan var totalt obildad när det kom till ämnet och inte trodde överhuvudtaget att jag någonsin skulle lära mig vilka teer som är godast ihop med mjölk och inte. Nu vet jag...
Mobilen har på något sätt blivit trasig och vill liksom omöjligt laddas. Det är ganska fascinerad hur otroligt halv jag känner mig över det faktum att min mobil snart kommer dö. Det känns ungefär som om jag lämnats helt åt ödet, totalt ovetandes om jag kommer överleva morgondagen. Detta eftersom mobilen är det enda medlet som får mig att vakna på morgonen, ha koll på tiden och överhuvudtaget ha kontakt med omvärlden. Bara lite panikartat. Bara lite...
När man vaknar upp till trist snöväder kan jag inte annat än (med risk för att vara tjatig) säga att jag längtar som sjutton till Bulgarien. Ska bli så härligt!
Lyxig flyttmiddag på golvet utav min nya lägenhet tillsammans med pappa. Maten kommer från smultronstället Bistro Voltaire här i Sickla, där kommer många löningsdagar att firas framöver. Bara längtar!
Sitter nu i min alldeles fantastiska jumpsuit i alldeles fanastiska Sickla, området som kommer vara mitt hem de närmsta åren. Känns lagom härligt att jag äntligen kommer kunna ha ett eget hem att återvända till. Detta efter att i flera månader bokstavligen talat bott i min egen kappsäck. Firandet tjuvstartade jag med en påse naturgodis - alltid bästa sättet att fira på!
