ANNA SKRIVER HEM

Det är inte mycket som händer dagar som dessa, iallafall inte i jämförelse med det hektiska liv jag lever nere i den kungliga huvudstaden. Tiden jag ägnar åt att ränna runt i Stockholm ägnar jag istället här i Falun mest till att äta. Alla aktiviteter varvas mestadels med en lussebulle, vare sig det handlar om toabesök, filmkvällar eller promenader. Allt i livet är värt att firas med en lussebulle - jag har åtminstonde inte svårt att hitta på en anledning...

En fördel med att vara hemma är att jag kan äta Keso helt ohämmat, iallafall utan att behöva kolla över ekonomin först...

 

Jag är så glad över att äntligen ha tid till att se Hollywoodfruar, tiden har inte riktigt räckt till i Stockholm för det. Tack och lov för att man kan se missade avsnitt på datorn och tack och lov att de har Maria Montazami i serien. För att riktigt föra in hennes anda i vårt hem så gav jag bland annat en toffs till mamma i julklapp. Den har för tillfället hängts upp på en prydnadsmås näbb i föräldrarnas sovrum. Intressant ställe men nog måste en mås kunna få sig ett lyft...

Min garderob blir bara gråare och gråare och det tack vare att jag alltid lyckas kasta in något svart i tvätten tillsammans med det vita. Man kan ju tycka att det är ett ganska smart sätt att skaffa sig något grått eftersom det är relativt gratis men när man väl kommer till det där momentet då man inser att nästan alla kläder man har är gråa så känns det inte lika roligt längre. Nog för att jag skulle kunna köpa mig nya vita plagg men troligtvis är det bara ännu ett sätt att utöka min gråa garderob. Sann i-lands problematik.

Jag förundras över hur mycket jag uppskattar Falun sedan min flytt. Jag upptäcker det nu när jag är här. Ju längre tid jag spenderat från Falun desto mer saker, saker som jag aldrig trodde jag skulle sakna, har hamnat på "det-jag-saknar-med-Falun"-listan. Att flanera på Ica Maxi, känna igen minst hälften av alla som handlar på Ica Maxi, se damerna i för små korta shorts på gymmet, gå en promenad och inte träffa en människa, tvätta utan att behöva skriva upp sig på en lista, kunna hälsa på människor utan att få konstiga blickar och tystnaden - Jag har verkligen saknat tystnaden. 

Det är inte lätt att vara danssugen i ett hus med noll öppna ytor. Särskilt mycket bättre blir det inte heller av att jag istället tittar jag på en massa Andrew Baterina-klipp. Han insiperar.

Det känns som om jag inte gör mycket annat än att sitta vid matbordet och äta. När det är så mycket mat som serveras så är det ganska lätt att man hamnar kvar en ganska lång stund. Klockan hinner gå så pass att man knappt hinner resa sig från bordet innan det är dags för nästa mål igen. Men jag klagar inte, verkligen inte!

Det var precis sådär härligt som jag trodde att det skulle bli att få vakna upp i skön säng och få njuta av bästa och mastigaste frukosten på mycket länge - Fil, nötter, banan, te och 3 st lussebullar för att vara exakt. Förövrigt så har julafton varit sådär mysig och full av mat som bara en julafton kan vara. Särskilt stor framgång hade jag inte i årets Fia med knuff-match mot familjen men desto bättre har det gått att äta ur Aladdin-asken. Mår inte helt kul i magen kanske men det hör väl julen till!

Sitter och på Centralen med ungefär 3000 andra svenskar i väntan på försenade tåg. Läget är nästintill kaosartat med folk som står trampar irriterat, barn som gråter i tron om att de inte kommer komma hem till jul och hundar som skäller på varandra. Själv fördriver jag tiden med facebook. Tacka gudarna för FB!

"Om min mamma skulle vara ett te vilket skulle hon vara då?", var en mycket underlig fråga jag fick av en ung kvinna häromdagen när jag jobbade. Ännu konstigare blev det när jag fick ett kort på hennes mamma för att få något slags underlag på vilket slags te hon skulle tänkas vara. Pressen var enorm. Inte bara på grund av kvinnan som frågade utan också på grund av de 10 andra kunder som stod och spände sina öron i försök att höra vad jag skulle svara. "Eee-eehh... något gott...kanske?".

Hej Mami! Googlade lite och hittade en bild på nyårsklänningen jag köpte. Du får se den på när jag kommer hem!

Jag har funnit en ny bekantskap, tror det börjar bli seriöst. Jag kan inte påstå att vi pratar särskilt mycket, inget alls faktiskt, utan vi mest bara är i varandras sällskap. I 6 dagar har vi varit nästintill oskiljaktiga och vi gör i princip allt ihop, skulle inte förvåna mig om vi ses imorgon också. För stunden så är vår relation ganska irriterad, vi kanske har hängt ihop lite väl länge om jag tänker efter - jag och finnen.

Eftersom det nalkas julafton och i princip alla Stockholmsbor verkar köpa te till släkt och vänner i julklapp så har jag de senaste två veckorna nästan inte gjort annat än att arbeta i tebutiken, nästan iallafall. Eftersom det nästan är lika många turister som svenskar som handlar så är det inte helt ovanligt att jag pratar engelska med svenskar och vice versa. Ett ganska vanligt exempel kan vara att jag, efter att ha tagit hand om en utländsk kund, vänder mig till en svensk familj och säger "Is there something I can help you with?" varpå de fnittrar osäkert och svarar "Ja, det kan du göra" och jag ändå fortsätter prata engelska en stund innan jag inser att det är svenska de talar; "Hehe, sorry!". Hur som helst så är det jobb som gäller ända fram till dagen före julafton och till dig som undrar vad du kommer få av faster i julklapp så kan jag meddela att du kan sluta fundera - du kommer få Söderblandning...

Förstår inte vad alla mina konstiga matbesattheter kommer ifrån. Senaste dillet jag fått är surkål och då gärna den polska surkål de har på Ica. Ungefär kl 21.45 så kan man se mig stå vid diskbänken i köket med en gaffel i den ena handen och en burk surkål i den andra. När jag tänker efter så är det nog egentligen inte själva surkålen jag vill åt utan nog de mängder av salt som finns i den, iallafall så är det fruktansvärt gott.

Igår kom morfar på den spontana idén att idag anordna glöggpartaj här hemma. Detta har medfört att ungefär hela dagen har ägnats till att agera partyfixare åt ett glatt gäng 80-åringar. Denna upplevese skulle jag vilja jämföra med att vara ensam förälder på ett barnkalas - gissa om jag är trött!

Se där! Även denna lördag lunkade herr Johann Neuman, även känd som Iprenmannen, in i tebutiken och ber om te på samma lite oartiga sätt som förra veckan. Tackar gudarna för att han hittade två favoriter av de teer jag skickade med honom, annars hade man fått stå där ännu en halv dag och rekommendera ytterligare 1000 tesorter. Det intressanta med de två helt skilda teer som han skaffat sig som favoriter var att han blandade dessa två till vad han kallade - "Min egen superblandning". Att se denna lille mans högmodiga ansikte säga vad han döpt sin blandning till gjorde min dag. Hoppas han kommer nästa vecka också...

Erica fick häromdagen den roliga idén att göra en Stopmotion-film. Erika, Jenny och Nico dansade medan jag fotograferade. Såhär häftigt blev det!

Nu tänker jag dra min fruktansvärt tunga väska för sista gången till balettakademien, åtminstonde för det här året. Ikväll väntar också föreställningen. Det ska firas med kladdkaka. 

Imorgon väntar min första sovmorgon på mycket, mycket länge. Jag skulle vilja utnämna känslan av att känna sig utvilad som en av de bästa känslor som finns. Detta förutsatt att man vaknar nöjd och glad med vetskapen att dagen bara kommer bjuda på en massa skoj. Imorgon kommer vara en sådan dag. Det känner jag på mig...

Medan morfar sitter och trummar på sin bongotrumma till inspelad fiolmusik och brorsan filmar honom så håller jag på att ladda inför föreställning nummer två. Samtidigt lyssnar jag på Aretha Franklins Rocksteady som vi dansar lockingdansen till - skönaste låten.

Första föreställningsdagen är avklarad och jag skulle vilja säga att jag kommit fram till följande:

- Det är lite lättare att vara ett levande bowlingklot med en massa adrenalin i kroppen.
- Jag älskar att dansa.
- Morfar kommer få hjärtstillestånd när han får se sitt barnbarn dansa som full.
- Jag har en världens bästa klass.
- Det är alltid lika intressant att tvätta bort allt smink efter en föreställning.
- Vill aldrig att det här ska ta slut.
-  JAG ÄLSKAR ATT DANSA.

Igår kväll var jag på ett helt galet breakingbattle tillsammans med Erica, Tom och Adam. Galet i den bemärkelsen att folk snurrar 120 varv på huvudet utan att göra illa sig och galet i den bemärkelsen att breakingmänniskor måste vara så himla starka för att kunna balansera sådär på ena handen. I vår kommer jag förhoppningsvis kunna göra det själv.
Mina tanke att fira varje advent går som planerat då kära bror är här på besök. Vi har varit på Globen och vittnat världens största luciatåg och ätit god middag framför Hollywoodfruar. Nu - pepparkakor och glögg.

Häromdagen kom Johann Neumann, mannen som spelar Iprenmannen, in med partner för att fylla på teförrådet och jag vill hävda att denne Johann nog är den underligaste man jag träffat. Förutom att den inte kändes helt på sin plats att ha mannen som spelar Iprenmannen som kund så krävde han dessutom att jag skulle ta fram mängder med olika teer han ville dofta på varpå jag plockar fram te efter te utan att någon sort alls uppskattas."Usch, vad äckligt" sa med sin lagom tyska brytning, "Ge mig något annat!".
"Om du ger mig en Ipren", sa jag tyst.

Förutom till mat och dans så har jag en obeskrivlig kärlek till Maria Montazami - något som jag och min mamma delar. Därför dedikerar jag några badrumstips Al La Montazami till dig mamma.

Mina olika matmanier fortsätter. Nu för tiden är det morötter som går mest åt då jag äter ungefär 3-4 om dagen. Egentligen så är väl morötter inte någon större smaksensastion men det är så himla behändigt att bara ta en morot ur kylskåpet när man är sugen på något. I och med mitt stora intag av morötter så har jag till och med börjat blivit orange på handflator och fotsulor och jag börjar tro, trots att jag inte är någon fantast på biologi, att det är morötterna som orsakar det. Ett ämne värt att googla vidare på!

Gästerna har gått, 3 ton disk har diskats och potatissalladen är uppäten.
Nu går jag och lägger mig.
Jag överlevde!

Blir så otroligt förundrad över hur makalöst dumsnäll jag är. Om det inte hade varit så att jag gått i skolan och jobbat hela dagen idag och gör detsamma imorgon så hade jag troligtvis inte stått halv ett på natten och lagat fransk potatissallad och rostbiff till kusinerna och deras respektive som kommer på middag imorgon kväll - vilket är precis det jag gör. När dessutom min väska gick itu på väg till ICA och jag väl på ICA spiller ut en hel säck potatis för att sedan komma hem och lyckas låsa mitt mobila bredband genom att trycka in fel kod och sedan i ren desperation ringa till pappa för att meddela att jag hatar mitt liv så är det inte lika kul längre. Men nu har jag tagit mig någorlunda samman och bestämt mig för att klara mig igenom matlagningen även om det innebär några timmars förlorad sömn.
Fan vad god potatissallad det ska bli...

Jag är nog inte ensam att känna att proceduren att gå upp på morgonen blir bara omständigare och jobbigare ju längre in i vintern vi kommer och tanken på att uppleva detta ständiga mörker ända in i mars gör mig lite beng. Efter nyåret så kan jag tycka att vintern totalt tappar sin betydelse och det kanske främst för oss som inte ägnar oss till Vasaloppet eller långfärdsskridskor. Men trots kyla och jobbiga mornar så är det inte ett särskilt jobbigt beslut att ta sig till Balettakademien och de bästa klasskompisarna - det värmer tillräckligt.

Åter en advent att fira. Det fungerar ganska bra med att fira advent utan att få kväljningar, iallafall om dagen kombineras med mat. Därför åker jag nu och adventsfikar med Elin och Karin.
Hej!

Då morfar nyligen satte sig på sina läsglasögon, något han verkar göra några gånger per år, så begav han sig och köpte sig ett par nya på allt-i-allo-butiken Mix Max häromdagen. Stolt visade han upp sina nya "fräsiga", som han uttryckte det, bågar samtidigt som han stod och poserade förnöjt framför spegeln. "Ser jag inte smart ut?", utrbast han. Saken är den att han inte alls såg särskilt smart ut, mest förfärligt rolig. Detta eftersom glasögonen han köpt verkar vara utav kvinnlig modell då de sitter otroligt tight vid ögonen och dessutom är prydda med ett generöst gäng glitterstenar på sidorna.
 
"Absolut morfar. Du ser jättesmart ut..."

1. Gå aldrig på toa hemma - Går man istället på jobbet eller i skolan så slipper man inhandla toapapper

2. Återanvänd diskvattnet - Då slipper man inhandla diskmedel

3. Raka av dig håret - Och slipp onödiga utgifter på shampo, hårgelé osv.

4. Hamstra på Mc'Donalds - Där finnes salt och peppar gratis

5. Ladda alla elprylar i skolan eller på jobbet - Slipp onödiga elkostnader

6. Ät dig mätt i ICA:s provsmakningsdisk - Gratis och gott!

7. Koka allt - Och besparas från att köpa ex. ny tandborste, rakhyvel och disktrasa.

8. Gift dig med en kunglighet - Det säger sig självt

9. Handla på Daglivs - Där kan man finna de allra bästa erbjudanden

För den nyfikne så kan jag meddela att detta är ett klipp från föreställningen No Limits jag var på härom veckan. Det var också en del av denna koreografi som Mario undervisade oss i förra veckan.

Har svårt att begripa att det redan är första december. Jag vill nästan hävda att det är december och julafton jämnt och ständigt! Man har knappt hunnit delat ut årets julklappar innan man ska ha luskat ut vad man ska ge året därefter. Nästan iallafall...