ANNA SKRIVER HEM

Dagen har gått i sann rå-om-mig-själv-anda då jag, förutom mitt genomförande av operation "bli ren" i eftermiddags, också ägnat kvällen till att bada ett långt och skönt bubbelbad hemma hos fina Gabriella. Mer rengjord än så här kan jag nog inte bli!

Som jag tidigare berättat om så har de senaste månaderna, i och med mina påbörjade studier på Balettakademien, varit allt annat än fräscha. Kan t.o.m motvilligt erkänna att jag inte kommer ihåg sist jag klippte tånaglarna. I försök att åstadkomma en lite fräschare Anna så har jag därför de senaste timmarna genomfört en rad olika åtgärder, att klippa tånaglarna var en ut av dem. Så nu vill jag bara meddela att jag, efter visst bestyr, äntligen är anständig nog för att vistas bland! 

Jag fascineras över hur jag de senaste dagarna lyckats tränga bort den värsta febern och att den, i princip samma stund som jag satte mig för att pusta ut i soffan hemma på Slingerstigen, bröt ut riktigt ordentligt. Trots det så känns det så skönt att äntligen få mysa med hunden, titta på favoritfilmen, dricka mjölk utan känna att man måste snåla och bara få andas ut. Men man undrar ju om familjen ser min hemkomst från samma harmoniska synvinkel!

Precis som många andra skolungdomar så har också vi på balettakademien höstlov denna vecka. Detta innebär att jag idag äntligen får åka hem och äta upp mig på riktigt och för första gången på mycket länge sova i riktig säng. Förutom kylskåpsmat och skönt sovunderlag ser jag också fram emot att få träffa familjen och fina vänner. Så mamma oh pappa - dags att ladda eltandborsten igen!

Under den senaste dagarna så har jag haft en förfärlig huvudvärk som har legat och tryckt och bara väntat på att få blomma ut i en härlig förskylning. Så istället för att agera Michael Jackson på maskerdadgalej hemma hos min älskade vän Liz och hennes sambos ute i Saltsjö-boo sitter jag nu istället hemma på S. Agnegatan och nyser ikapp med morfar. I försök att bota detta så har jag fått i mig mängder med After Eight och något glas Cointreau.
Måtte det fungera!

Min fina klass! Anny har tagit kort och Erica har fnulat så fint med bilderna för att få oss att bli lite snyggare.

Det ständiga suget jag haft efter något sött har nu istället, tack och lov, gått över till sug efter vitkål. För att stilla mitt kål-behov köpte jag därför med mig en hel vitkål efter skolan att ha till lunch och jag kan bara konstatera att jag har noll karaktär när det kommer till att äta saker jag är sugen på med måtta. 1 lagom stor bit vitkål blev senare 1 liten bit till och därefter en väldigt stor bit för att sedan avrunda med ännu en stor bit. Med ungefär 3 kg vitkål i magen så ska jag nu gå och träffa Elin och förhoppningsvis så ska hon slippa drabbas av de bieffekter som kan ske när Anna ätit liite för mycket vitkål. Om inte annat så känner jag inte längre något sug efter vitkål.

Under den kommande veckan så är det workshopvecka på skolan. Detta innebär att vi kommer få möjlighet att se på proffsklasser, gå på föreläsningar, besöka Danshögskolan och dansa en massa. Underbara dans!

Varje gång jag vill göra morfar lite extra glad eller om vi ska fira hans framgång på aktiemarknaden så gör jag honom ugnspannkaka. I och med att det väldigt ofta går bra för honom på börsen så har det blivit ganska mycket ugnspannkaka det senaste vilket har gjort att just ugnspannkaka blivit lite ut av min specialiet. Så slå mig på ugnspannkaka den som vågar!

Jag vill påstå att jag har en väldigt god förmåga att prata och förstå det engelska språket men när det väl kommer till momentet att nån oanat frågar mig något på engelska och jag förväntas svara så slår det alldeles för ofta slint i huvudet. Tidigare idag på T-centralen kom en engelsman fram till mig för att be mig förklara hur han kommer till själva Centralen och där står jag handfallen och bara stirrar på den stackars mannen som inte verkar förstå vad i frågan jag blev så ställd för.

"Excuse me, how do I get to the Centralstation?", frågar han mig igen. "You go up", svarade jag på något knackig engelska samtidigt som jag gestikulerar med armarna för att försöka förtydliga mitt tvetydiga svar. Han kollade osäkert på mig men svarar efter en stund "OK, thank you" och går sedan sin väg. Jag tvivlar starkt på att jag hjälpte den stackars mannen särskilt mycket för när jag senare vänder mig om för att se vart han tog vägen så har han gått fram till en äldre man. Troligtvis för att fråga om hjälp hur han kommer till Centralstationen...

Vill bara meddela föräldrarna att jag lever och mår bra!

Jag har upptäckt ett litet dåligt mönster hos mig själv de senaste veckorna och det är att jag börjar bli alldeles för bekväm i att ständigt vara ofräsch. Man skulle kunna säga att jag accepterat det faktum att jag aldrig kommer bli en riktig fräsching så länge jag går på Balettakademien vilket har fått mig att nästan tycka att det ligger något lönlöst i att duscha. Jag kan sitta och resonera med mig själv i timmar angående om det ska vara nödvändigt i att duscha eller inte och i 8 av 10 fall så kommer jag fram till att; "Äh, jag kommer bli svettig imorgon ändå". När väl morgondagen kommer och jag återigen sitter där svettig och trött så kommer jag oftast fram till precis samma sak igen. Och så där håller det på...

Jag funderar starkt på om kakfrossan från i tisdags inte utlöste något slags frosseribegär i mig. Då pappa var här i Stockholm igår för att övernatta så var han snäll och bjöd mig på Mongolisk restaurang. Där serverades en gigantisk mongolisk buffé, en buffé som klingade mer än väl med mitt sug på att äta omåttligt. Som om det inte skulle finnas någon morgondag fick jag ner Sushi-bitar, misosoppa, diverse friterade saker, röror, kycklingklubbor, mängder wok och tillsist lite frukt. Pappa satt bara med förbluffande min på andra sidan bordet och såg på när hans dotter tryckte i sig den sista matbiten med besvärad min för att sedan stappla sig proppmätt fram till buffébordet för att ta en sista melonskiva och några vindruvor. "Det här blir det nog en fin Paint-bild ut av" sa Pappa och skakade på huvudet.

Precis anlänt från 1½ timmes mycket ineffektivt gymmande tillsammans med Katja och Meleat. Nu är jag värd några finska pinnar...

Nästan hela eftermiddagen gick åt till att fundera kring om jag skulle ta mig vatten över huvudet och våga gå på Adrienne Åbjörns kvälls-jazz på nivå M7(!) kl.18:30. Trots att jag tillslut kom fram till att jag absolut inte skulle gå på den så satt jag helt plötsligt ändå kl.18:05 på perrongen i väntan på tunnelbanan till Balettakademien. Väl på BA mötte jag till min stora glädje kära klassvännen Katja, lika ångestfylld och ängslig som mig. Nu, någon timme senare, sitter jag åter i säkerhet hemma på Södra Agnegatan. Vi klarade det!

Har under cirka en veckas tid gått runt med världens sötsug, ett sötsug som jag på något underligt sätt lyckats tygla - tills nu!
Morfar hör till den där generationen som i princip fikar fem gånger om dagen så när morfar frågar om jag också vill ha kaffe och kaka så har jag, mest ut av skräck för att också hamna i en sockerfälla, alltid svarat "Nej tack, en annan gång". Men idag när morfar ytterligare frågade om jag inte var lite sugen på något sött så kunde jag inte motstå tanken på att äntligen få stilla mitt sockerbegär, något som jag nu gjort mer än väl.
2 bullar, 1 kokostopp och X antal kakor senare sitter jag nu med datorn i knäet i pigkammaren och jämrar illa. Trots att jag har kommit överens med mig själv att aldrig mer stoppa i mig något mer sött så kan jag inte sluta tänka på att det nog vore ganska gott med bara en finsk pinne till. Bara en!

För någon vecka sedan kom en fotograf förbi skolan för att ta kort till nästa termins kursprogram. Min rygg hamnade på en ut av bilderna.

Mitt emot min port ligger en jättemysig, lite smådyr, frisörsalong som jag flera gånger kikat in i genom skyltfönstret. Då kan man få vittna när fräscha kungsholmsbor får sina dyra frisyrer tillputsade av någon ärtig frisörska samtidigt som de sitter och sippar på en rykande Caffe Latte. "En dag ska jag också sitta där och bli snygg i håret och dricka Latte" har jag tänkt för mig själv samtidigt som jag sneglat lite betänksamt på min plånbok. Ja, en dag...

Att stöta ihop med kändisar har sedan jag flyttat till Stockholm har blivit en alltmer förekommande företeelse. Senast i raden av kändisar var Sven Wollter som gladlynt stod och packade upp sina varor i kassan framför mig på ICA imorrse. Till en början när jag flyttade hit kunde jag bli helt starstrucked över att se en kändis eller annan jetsetare (oberoende stjärnstatus) och totalt stirra sönder den kända personligheten man passerade på stan. Dock så har jag nu blivit så pass rutinerad i mötet med en kändis att jag lärt mig blivit lite mer diskret i mitt blängande. Detta betyder att jag, istället för att stirra rakt på nu blivit den där typen som flackar lite lätt med blicken och försöker för allt i världen spela ointresserad.
Det går sådär.

Från att hela tiden använda citronpeppar i min matlagning för att sedan göra enbart en massa stuvningar har jag nu övergått till att använda Teriyaki i allt jag lagar. Det ger sting till det mesta!

Ikväll så har jag en sådan där mysig ensam-hemma-med-morfar-kväll. När det känns som man inte gör något annat än jäktar så är sådana här kvällar extra behövliga och sköna. Förutom att jag är oerhört slarvig (som jag nämnde förut) så har jag också ett stort behov av att mysa ner mig med en kopp te och en sliskigt enfaldig film. Därför blir det nu Assam Dimakusi C.T.C (kanske börjar bli en te-snobb trots allt) tillsammans med En Shopaholics Bekännelser.

För de som känner mig vet att jag är lite ut av en slarver när det kommer till att hålla reda på saker. För de som inte gör det får oftast intrycket av att jag skulle vara en riktig ordningsam tjej med koll på läget men dessvärre så är min förmåga att tappa bort saker en ut av mina absolut främsta egenskaper, en egenskap som alltför ofta väljer att framträda. Det som vanligtvis bestämmer sig för att försvinna är mestadels viktiga ting som nycklar, betydelsefulla papper, pass, kläder, plånbok, Sl-kort, mobil m.m. Och jag har, sedan min flytt, redan blivit tvungen att fixa ett nytt pass och kopiera ett par nya nycklar till hemmet.
Man skulle kunna se det som något lätt att hålla reda på saker men för mig är det nästintill en omöjlighet. Igår så gav dock sötaste Nicolina i klassen mig, som en present från Paris, den finaste rosa "Eiffeltorn-nyckelring" jag sett med åtanken på att jag fyllt år och är en riktig mästare på att tappa bort mina nycklar. Förhoppningsvis så ska den underlätta en del!

Har aldrig varit en Idol-entusiast men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det ligger lite mysfaktor i att titta på Idol i sällskap av vänner och en präktig godispåse. Om man vill uppleva en kväll i sann Idol-anda så är Södra Agnegatan inte stället att vistas på då morfar just nu sitter och diggar Spotify på högsta volym. Med detta sagt beger jag mig därför till annan ort, bara för att få uppleva lite smådålig (men mysig) underhållning.

Ett sant fredagsfenomen på Balettakademiens Streetlinje är fredagströttheten. Det är oftast på fredagar som den värsta träningsvärken och stelheten sätter sig i kroppen vilket gör det en sann kamp att överhuvudtaget orka ta sig någonstans. Men den brutala värken till trots så måste jag nu, på grund av akut behov av handling, göra ett tappert försök i att ta mig till affären. Min förhoppning är att jag ska orka gå till billiga Daglivs 20 min bort. Måste orka...

Senaste nytt från Södra Agnegatan är att morfar Åke, snart 85år, idag fått hjälp av min kusin Jonas att installera Spotify på sin dator. Följden av detta är att morfar nu sitter och knappar in olika stycken av Beethoven, Schubert och andra gamla gubbar och varje gång en nytt stycke sätter fart utbrister han "Fascinerande Anna!". Ännu mer fascinerande kan jag tycka är att han, trots sin höga ålder, kom på tanken att skaffa sig ett Spotifykonto, det är ju t.o.m mer än vad mamma och pappa skulle klara av!

Köpte, efter påhejningar av Erica, en av världens bästa skor att dansa i för typ min halva månadslön häromdagen. Efter att ha inhandlat både dyr kappa och skor inom loppet av bara några dagar så vill jag härmed meddela att det nu är slutshoppat för min del.

Iallafall för ett tag!

Pappa är på besök i storstaden vilket innebär, till min stora glädje, att jag får ligga och sträcka ut mig i en skön hotellsäng. Lika mycket njutning är det att få uppleva ett riktigt fräscht badrum och få använda nya rena handdukar. Dessutom brukar brukar jag, för att riktigt utnyttja det faktum att jag har en pappa som ibland sover på hotell, passa på att ta med mig några hotelltvålar. Mest bara för att jag kan...

Hade känt mig som en sann landsförädare om jag inte kollat på fotbollsmatchen mellan Holland och Sverige ikväll. Trots att jag är en sann korpfotbolls-fantast så fattar jag inte ett dyft av spelet eller fotbollsregler. Minns så väl när jag själv spelade fotboll på sommarskola i 11-årsåldern då jag ofta fick skäll av tränarna över att jag aldrig höll min position i laget. Jag kommer ihåg att detta förbryllade mig ganska mycket eftersom det viktigaste (tyckte jag) är väl att göra mål, inte hålla någon himla lagposition. Och där slutade min fotbollskarriär ganska tvärt...

ICA MAXI på Kungsholmen har nu superduper-erbjudande på krossade tomater den här veckan - 1kr styck!! Misstänker att det kommer bli mycket tomatsoppa den här veckan..

Känns som att de senaste dagarna varit en enda lång födelsedagsmiddag och det säger jag inte med bitter min! Även denna kväll blev jag bjuden på underbar vegetarisk buffé på Hermans av Liz. Hermans i mitt hjärta.

Har i flera veckor, i takt med att höstkylan kommit, fasat över den dagen jag kommer bli tvungen att köpa mig en höst/vinter-jacka. Inte det att jag inte tycker om hösten utan snarare att jag insett att den dag jag blir tvungen att köpa mig en värmande snygg jacka så kommer jag bli någorlunda tvungen att lägga en hel del pengar på den och därmed bli lite fattigare än vad jag redan är. Då jag blivit varnad av kollegor på jobbet förra veckan att den här veckan kommer bjuda på kallare väder så gjorde jag igår slag i saken. Jag må vara en höst/vinter-kappa rikare men då den gjorde mig, precis som förutspått, lite fattigare än vad jag redan är så har jag bestämt mig för att den även kommer få agera vår/sommar-jacka. Detta för att riktigt känna att den kommer till sin fulla rätt...

Blir så varm i magen när jag tänker på att jag har så mycket fina vänner. Födelsedagsöverraskningarna slutade inte riktigt i lördags då Elin (f.d falubo) tog mig till en jättemysig vegetarisk restaurang på Söder. Där satt Moa och Karin (även dem gamla falubor) snällt och väntade och därefter kom även Linnea. Där åt vi en galet god buffé vilket utlöste några rejäla flashbacks från när jag var hemma och lensade kylskåpet för någon månad sedan. Aldrig tidigare har jag nog upplevt en sådan mättnadskänsla!
Glada och något runda om magarna togs jag senare på bio. Dock ingen Ferrell-komedi...

Som jag nämnde igår så väntade en sann överraskningsdag efter jobbet som familjen planerat men då mamma, något salongsberusad, berättade alla överraskningdetaljer för någon vecka sedan var jag kanske inte särskilt spänd av förväntan. Det jag tidigare fått höra var att vi skulle spendera kvällen med biobesök vid Stureplan och hela resan dit blev jag övertygad om att de beställt biljetter till en smådålig Ferrell-komedi eller om jag hellre ville se; nya filmen av Lilla Jönssonligan. Mycket riktigt åkte vi till Stureplan men istället för vid bion blev jag avlämpad vid Sturebadet. Där fick jag istället för halvdålig Ferrell-komedi avnjuta 1½ timmes lång massage efterföljt av god middag på Konstnärsbaren och sedan hotellnatt och maffig hotellfrukost på Adlon.
Puss och tack familjen.

Då var man slutligen 19 år fyllda. Familjen är på väg ner från Falun för att födelsedagsöverraska mig men tyvärr så lyckades mamma få i sig ett glas vin för mycket när vi åt lunch på NK för någon vecka sedan vilket resulterade till att hon avslöjade alla överraskningar som väntade mig, vilket hon nu i efterhand hävdar att hon inte kommer ihåg. Hur som helst så blir det nog en minst lika trevlig kväll ändå! Men först jobb i tebutiken...

Även idag så har jag stått i tebutiken och tampats med svåra tefrågor så nu sitter jag utslagen i soffan tillsammans med morfar som just nu sover. Kom idag fram till att mina absoluta favoritkunder på jobbet är, kanske inte helt oväntat, barn. Unga, något naiva och totalt okomplicerad tesmak vilket gör att nästan alla barnvänliga sorter jag tar fram tas emot med ett glatt och nyfiket leende. Skulle jag ändå hamna i någon liten tekonflikt med ett barn så kan jag enkelt vända situationen genom att bjuda på någon sötsak - toppen! Lika enkelt är det dock inte när den mer kräsna kunden, Högfärdiga Hulda, kommer in och skakar med huvudet med avsmakande min åt allt jag rekommenderar eftersom inget är intressant nog. Inte heller så kan jag charma henne genom att bjuda på klubba. Det är en konst det där.

Nu är det dock dags att tjuvstarta födelsedagsfirandet med kvällsfika tillsammans med några vänner. Snart 19...

Förutom Bill Skarsgård så har jag också ett stort intresse i Keso. Lika högt intresse har jag dock inte på Kesoburkarnas priser. Varför måste det vara så dyrt? Varje gång Dagslivs tidning kommit har jag innerligt önskat att jag ska finna extrapris på Keso men har dessvärre aldrig funnit det. Men nu så har jag kommit på att det är många som frågat, i samband med min födelsedag imorgon, vad jag önskar mig och i de allra flesta fall har jag tråkigt svarat "Ingenting tack" men nu så har jag kommit på den fenomenala idén att önska mig just Keso. Så familjen och hunden där hemma - 7 kilo Keso tack!

Lyckades missfärga några linnen när jag tvättade.

Så glad över att vi på Streetlinjen får chansen att bli undervisade av så duktiga dansare och koreografer och därmed hela tiden få uppleva nya steg och stilar. Daniel, vår mentor, har vi alltid några gånger i veckan men sedan kommer vi under resten av året hela tiden byta lärare och ha dem i olika block. Efter att ha haft Joaquin Perez i Hype och Newstyle i ungefär fem veckor så har vi nu övergått till att ha Yeya i en period. Hård men duktig!

Bilder från helgens battle. Min kära vän och klasskamrat Erica är fotografen.

● Promenerat 20 minuter bort bara för att handla bröd på extrapris.

● Knarkat Panodil.

● Fikat morotskaka med fina Falunvännerna Gabriella och Erik på Kulturhuset.

● Ätit Kokospanerad lax. Prova!

"Den där Bill verkar ju trevlig", har jag ofta tänkt när jag sett affischerna för de nya filmerna som Bill Skarsgård skådespelar i. När jag sedan har funderat vidare på hur mitt eventuella släktträd skulle se ut om det faktiskt blev jag och Bill så har jag insett att "Ja, Bill måste verkligen vara JÄTTETREVLIG". Nästa steg borde ju vara att finna honom...

Dagens dansande och tävlande är härmed genomfört! Nu ligger jag åter, likt smält ost, utslagen i soffan. Har känt mig som dönicke hela dagen, vilket nog också orsaken till att jag dansade som en. Trots att det inte gick så bra så är jag så glad att den här lördagen, jag och mina klasskompisar fasat för i flera veckor, äntligen är fullbordad. Äntligen.

Trotsar förskylningen och åker på klassmys.
Hej svejs.

Frussen, hängig och småsnuvig sitter jag och huttrar med en filt i min lilla pigkammare. Morfar sitter och gör likadant i vardagsrummet. Känns lite lagom olägligt att battla med förskylning men förhoppningsvis så kommer ett rejält adrenalinpåslag göra att morgondagens tävlande, om inte bra, iallafall genomfört. Som ett första steg mot bättring stekte jag pannkakor till lunch och åt tillsammans med hjortronsylt och grädde, det lindrade iallafall den värsta huvudvärken.