Sötsuget
Har under cirka en veckas tid gått runt med världens sötsug, ett sötsug som jag på något underligt sätt lyckats tygla - tills nu!
Morfar hör till den där generationen som i princip fikar fem gånger om dagen så när morfar frågar om jag också vill ha kaffe och kaka så har jag, mest ut av skräck för att också hamna i en sockerfälla, alltid svarat "Nej tack, en annan gång". Men idag när morfar ytterligare frågade om jag inte var lite sugen på något sött så kunde jag inte motstå tanken på att äntligen få stilla mitt sockerbegär, något som jag nu gjort mer än väl.
2 bullar, 1 kokostopp och X antal kakor senare sitter jag nu med datorn i knäet i pigkammaren och jämrar illa. Trots att jag har kommit överens med mig själv att aldrig mer stoppa i mig något mer sött så kan jag inte sluta tänka på att det nog vore ganska gott med bara en finsk pinne till. Bara en!
Vad gott det låter/ Kram mamma
Aha, då förstår jag vem jag har ärvt mitt sötsug ifrån.
Pappa
Du menar morfar?
;)
