När det är glada tider
Tiden går så fruktansvärt fort här i Stockholm att jag har svårt att hålla reda på dagarna. Ändå känner jag mig otroligt tillfreds med tillvaron, nästan så där tillfreds att jag kan känna avsmak över mitt eget beteende. Min gladlynthet yttrar sig mestadels när jag åker tunnelbana eller buss eftersom jag precis då får för mig att le till alla jag passerar och sedan sitta och le när jag väl sitter på min plats. Där sitter jag och förnöjt samtidigt som jag kanske nynnar på en glad melodi. Om folk som ser mig i det läget tycker jag är en dryg tjej så ska de se mig i mötet med kunder. Då är jag så glättig att till och med muntra Mat-Tina skulle förfäras. Ja, så är det.
Måste väl bero på något som finns i luften, och som saknas i Falu-luften
Härligt att se sådana människor, det kanske är något att ta efter.../ Pussar mamma
