Att önska död åt radio
Morfar har en vana att, som lite sällskap, sätta på radion på kvällen. För de som inte vet så kan jag tala om att min morfar hör otroligt illa (vägrar trots detta hörapparat) och har därför på radion på nästan högsta möjliga volym. Detta gör proceduren att försöka sova om kvällarna otroligt spännande eftersom jag rent ut av tvingas till att höra en kvällspigg röst berätta dagens dikt i P1 vid kl.11 på kvällen.
Man skulle kunna anta att jag skulle vara van vid kvällsljud eftersom jag har en manlig medlem i familjen (host pappa) som skulle kunna snarka sig bort till Sibirien om det var möjligt. Trots att jag förbarmat mig över dessa högljudda snarkar så är jag nog ändå villig, att för första gången i mitt liv, erkänna att jag nog skulle föredra ljudet av en snark. Bara jag slipper höra "dagens dikt" igen...
Ja du kära dotter, vad ska man säga.
Fördelen och komma ut i världen och få andra sinnesintryck och därmed nya erfarenheter är att man plötsligt inser hur bra man har det hemma.
T.o.m. mina små harmlösa andningar på nätter har plötsligt blivit till något gaska behagligt nu. (Dvs precis så som jag alltid har uppfattat det hela)
