ANNA SKRIVER HEM

Att uppleva hektiska dagar har blivit lite ut av en vana sedan jag flyttade till Stockholm så för att överleva utan att bli galen så har jag börjat införa små pauser under dagen, eller finare uttryckt - mikropauser. Något som kan stressa mig oerhört är när man har riktigt bråttom men ändå är tvungen att stå och vänta på en tunnelbana som inte anländer förrän om 7 minuter. När jag förut kunde stå och stampa nervöst på perrongen samtidigt som jag stirrade mig blind på de där elektroniska tavlorna så har jag många gånger varit nära att få ett nervsammanbrott. Nu så har jag dock ändrat taktik; jag blundar och försöker istället se det positiva i att få en välförkänt 7 minuters paus - dagens första och enda paus.