ANNA SKRIVER HEM

Att ständigt ha träningsverk börjar bli lite ut av en vana, en jobbig vana. På grund ut av att den allra största smärtan sitter i rumpan har det blivit en ytterst intressant upplevelse att sätta sig vid frukostbordet på morgonen. Jag räknar sakta och nervöst till tre i huvudet och försöker sedan snabbt sätta mig på stolen. I tron om att jag klarat mig från att uppleva den största värken så kommer plötsligt den ilande smärtan genom hela rumpan och i ansiktet dyker ett litet lätt bajsnödigt leende fram. "Andas Anna, andas"...